En bild säger mer än tusen ord. En bild ljuger aldrig. Tillfället kommer som en snigel och försvinner som en blixt. Det bästa fototipset är att ha med sig en kamera. Det finns många kloka ord, rena rama myter, etc. när det gäller fotografering.
Kameran kanske inte ljuger men bilden kan definitivt göra det. Men vad är egentligen en fejkad bild? Är det inte fotografens/bildskaparens/upphovsmannens/upphovskvinnans fulla konstnärliga rätt att just skapa sin unika bild!? Självklart ska det inte vara under förespegling att bilden tillkommit på ett annat sätt än den verkligen har. Eller att utges för att vara, eller stå för någonting, som den inte är. Att terja har ju blivit ett begrepp som står för hur det kan gå när man manipulerar ett fotografi i bedrägligt syfte. Men när det sker i rent skapande och kreativt syfte, och man kör med så att säga öppna kort, ser inte jag hinder på vägen.
När jag fick PANDAPRISET för min bok TÄRNAN hamnade jag plötsligt i en situation som kändes mycket obehaglig. Vid samma prisceremoni fick två andra fotografer/upphovsmän en utmärkelse för en bok om rovdjur. Efter ceremonin skulle vi alla tre åka till SVT och intervjuas i direktsändning. Just när vi ska ge oss av kommer en man fram till mig och viskar: "En hel del av deras rovdjursbilder är fotograferade i hägn." Jaha, det var ju bra att man fick reda på det då tänkte jag.
Vi sminkas och in i studion. Direktsändning. Vi får frågor om våra bilder och böcker och jag kan inte släppa tanken på att jag skulle ställa en kort och distinkt fråga till mina fotograferande kollegor. "Har ni fotograferat det ni kallar vilda rovdjur i hägn och har med de bilderna i er bok?" Jag avstod att ställa frågan. Tyvärr skulle jag vilja säga. För det hade verkligen varit intressant att få veta hur det förhöll - där och då, i direktsändning...Piffat upp det hela liksom!
Kameran kanske inte ljuger men bilden kan definitivt göra det. Men vad är egentligen en fejkad bild? Är det inte fotografens/bildskaparens/upphovsmannens/upphovskvinnans fulla konstnärliga rätt att just skapa sin unika bild!? Självklart ska det inte vara under förespegling att bilden tillkommit på ett annat sätt än den verkligen har. Eller att utges för att vara, eller stå för någonting, som den inte är. Att terja har ju blivit ett begrepp som står för hur det kan gå när man manipulerar ett fotografi i bedrägligt syfte. Men när det sker i rent skapande och kreativt syfte, och man kör med så att säga öppna kort, ser inte jag hinder på vägen.
När jag fick PANDAPRISET för min bok TÄRNAN hamnade jag plötsligt i en situation som kändes mycket obehaglig. Vid samma prisceremoni fick två andra fotografer/upphovsmän en utmärkelse för en bok om rovdjur. Efter ceremonin skulle vi alla tre åka till SVT och intervjuas i direktsändning. Just när vi ska ge oss av kommer en man fram till mig och viskar: "En hel del av deras rovdjursbilder är fotograferade i hägn." Jaha, det var ju bra att man fick reda på det då tänkte jag.
Vi sminkas och in i studion. Direktsändning. Vi får frågor om våra bilder och böcker och jag kan inte släppa tanken på att jag skulle ställa en kort och distinkt fråga till mina fotograferande kollegor. "Har ni fotograferat det ni kallar vilda rovdjur i hägn och har med de bilderna i er bok?" Jag avstod att ställa frågan. Tyvärr skulle jag vilja säga. För det hade verkligen varit intressant att få veta hur det förhöll - där och då, i direktsändning...Piffat upp det hela liksom!
Bilden på den svävande stenen är resultatet av en exponering i min PENTAX K-5. Min son Theodor kastar upp den relativt tunga stenen och han tar emot den innan den når marken. Jag exponerar när stenen är som högst i sin bana. Oktobersolen står lågt. Både Theodor och jag tycker oss att ha skapat en bild som ger en känsla av att motivet är en planet. Å andra sidan var det någon som efter att ha sett fotografiet undrade om det var en sfär av kork...en sån där liten rund kork som man har till flythjälp för båtnyckelknippan.
Foto och copyright: Sören Colbing, och alltså med stor hjälp av Theodor Colbing.
Foto och copyright: Sören Colbing, och alltså med stor hjälp av Theodor Colbing.