"Skärgårdsfotografen - du har ju semester året om! För hur svårt kan det va och vara ute i skärgården och glassa och ta lite kort då och då!?" "Jag tar inte kort, jag tar BILDER och du har tydligen ingen aning vad det handlar om och vad som krävs." Halvt på skoj, halvt på allvar... Trots allt en ganska vanlig attityd till mitt ädla kall och yrke. Å andra sidan var det en förläggare som sa till mig i samband med ett av mina större bokprojekt (KUSTENS PÄRLOR): "Du gör det verkligen inte lätt för dig." Nä, varför ska jag göra det lätt för mig - Jag arbetar efter principen att huvudsaken är att det blir bra, att jag kan stå för resultatet.
Nu blåser det kuling och temperaturen sjunker ner mot tio minusgrader. Låter det inte så kallt? Det kan givetvis bli mycket kallare. Det mest kylslagna jag varit ute i med egen båt är sisådär tjugotvå till tjugotre minusgrader. Vind från nord, cirka åtta meter per sekund. Tack vare att det blåste kunde inte isen lägga på fjärdarna. Om det hade mojnat och det blev stilla utan vågor skulle det bara sagt klick och isläggningen hade gått snabbt. Där gled jag omkring och såg absolut ingenting om jag satt ner i båten. Den stränga kylan gjorde att det rök kraftigt från havsvattnet. Den täta sjöröken nådde en och en halv meter upp från vattenytan. När jag stod upp i båten hade jag fri sikt och det var som att färdas i ett landskap av bomull. Overkligt vackert och spännande, samtidigt inte någon plats för misstag. Jag var ensam i båten och ingen trängsel i övrigt heller där ute i skärgården om man uttrycker sig så. Ingen hjälp att begära eller få - klara regler.
Nu blåser det kuling och temperaturen sjunker ner mot tio minusgrader. Låter det inte så kallt? Det kan givetvis bli mycket kallare. Det mest kylslagna jag varit ute i med egen båt är sisådär tjugotvå till tjugotre minusgrader. Vind från nord, cirka åtta meter per sekund. Tack vare att det blåste kunde inte isen lägga på fjärdarna. Om det hade mojnat och det blev stilla utan vågor skulle det bara sagt klick och isläggningen hade gått snabbt. Där gled jag omkring och såg absolut ingenting om jag satt ner i båten. Den stränga kylan gjorde att det rök kraftigt från havsvattnet. Den täta sjöröken nådde en och en halv meter upp från vattenytan. När jag stod upp i båten hade jag fri sikt och det var som att färdas i ett landskap av bomull. Overkligt vackert och spännande, samtidigt inte någon plats för misstag. Jag var ensam i båten och ingen trängsel i övrigt heller där ute i skärgården om man uttrycker sig så. Ingen hjälp att begära eller få - klara regler.
Vintrig ytterskärgård. Inte ett enda spår i snön som föll i går. Ensamt, kylslaget, kargt och alldeles alldeles fantastiskt!
Foto och copyright: Sören Colbing
Foto och copyright: Sören Colbing