I min programförklaring när det gäller denna min nystartade blogg - VARMA FISKAR OCH MOTHÅRSSTRYK - utlovade jag beskrivningar av mina möten av skilda slag - storartade likväl som bedrövliga. Okej, okej ni otåliga - här kommer det ord och inga visor direkt ur verkligheten!
Som vit medelålders snäll man är jag så klart helt off!!! Men jag försöker ändå göra min stämma hörd.
Mitt möte med Amelia Adamo var mycket speciellt. Det varade i cirka tjugo minuter och kan beskrivas som "återhållsamt och extremt ordkargt". Om Aftonbladet hade satt en rubrik angående detta möte så kanske de valt ordet "Rysstystnad". Denna kvinna vid namn Amelia Adamo valde nämligen att inte säga ett enda ord. Jag satt och väntade på att hon skulle bli klar med vad det nu var hon höll på med. Avstånd - ett skrivbords bredd. Största möjliga tystnad - shhhhhhhhhhhhhhhh. Här skulle det knäckas , ignoreras, tillintetgöras på kortast möjliga tid. Varför? Jag vet inte och det gick inte att fråga denna dam som tvärteg. Dock: Min teori är att jag var ett hot. För duktig och bra fotograf, och bra skribent dessutom - helt enkelt. Ett hot mot en av deras egna jeppar. Släpp inte en jävel över bron-konceptet är allenarådane. Vad jag kan konstatera är att denna leende kvinna inte är vad hon görs att vara. Oj vad överraskad jag blir på alla sätt och vis! (Observera: Ironi.)
Jaha, det var ju bra att vi kan konstatera vad vi har Amelia Adamo på skalan. För att kompensera kvinna-förhållande-till-man debatten tar jag med ett avskräckande möte med en mansperson. Rättvist och fördelat på en och samma gång.
Vem då då kan ju vilken feminist som helst undra?! Jo, den så kallade Robinson-Robban. Vilken juvel! Jag tänker inte gå in på XXXXXXXXX, inte heller på graden av dåligt XXXXXXXX. Nä, här lämpar sig nog så kallad rysstystnad bäst - trots allt.
Som vit medelålders snäll man är jag så klart helt off!!! Men jag försöker ändå göra min stämma hörd.
Mitt möte med Amelia Adamo var mycket speciellt. Det varade i cirka tjugo minuter och kan beskrivas som "återhållsamt och extremt ordkargt". Om Aftonbladet hade satt en rubrik angående detta möte så kanske de valt ordet "Rysstystnad". Denna kvinna vid namn Amelia Adamo valde nämligen att inte säga ett enda ord. Jag satt och väntade på att hon skulle bli klar med vad det nu var hon höll på med. Avstånd - ett skrivbords bredd. Största möjliga tystnad - shhhhhhhhhhhhhhhh. Här skulle det knäckas , ignoreras, tillintetgöras på kortast möjliga tid. Varför? Jag vet inte och det gick inte att fråga denna dam som tvärteg. Dock: Min teori är att jag var ett hot. För duktig och bra fotograf, och bra skribent dessutom - helt enkelt. Ett hot mot en av deras egna jeppar. Släpp inte en jävel över bron-konceptet är allenarådane. Vad jag kan konstatera är att denna leende kvinna inte är vad hon görs att vara. Oj vad överraskad jag blir på alla sätt och vis! (Observera: Ironi.)
Jaha, det var ju bra att vi kan konstatera vad vi har Amelia Adamo på skalan. För att kompensera kvinna-förhållande-till-man debatten tar jag med ett avskräckande möte med en mansperson. Rättvist och fördelat på en och samma gång.
Vem då då kan ju vilken feminist som helst undra?! Jo, den så kallade Robinson-Robban. Vilken juvel! Jag tänker inte gå in på XXXXXXXXX, inte heller på graden av dåligt XXXXXXXX. Nä, här lämpar sig nog så kallad rysstystnad bäst - trots allt.
I vassen lurar alla typer av fiskar - fina fiskar såväl som fula fiskar.
Foto och copyright: Sören Colbing
Foto och copyright: Sören Colbing